Stärk regleringsbreven – ge hela Sverige tillgång till högre utbildning
- för 2 dagar sedan
- 2 min läsning
Britta Flinkfeldt på Akademi Norr.
I hälften av Sveriges kommuner finns inget statligt finansierat campus. Den som vill studera vidare tvingas alltför ofta antingen pendla långt eller flytta. En stor del väljer att låta bli – och det kostar. Akademi Norr kräver att regeringen skärper uppdraget för landets universitet och högskolor att erbjuda utbildningar på distans. För vad händer med tillväxten, folkhälsan och arbetsmarknaden när vi låter halva befolkningens potential gå outnyttjad?
I samband med ett riksdagsseminarium om kompetensförsörjning lyfter Akademi Norr en tydlig poäng: geografiska klyftor i tillgång till högre utbildning är inte bara ett utbildningsproblem. Det är ett tillväxtproblem.
– Det är ett resursslöseri av sällan skådat slag. Normalfördelningskurvan säger att en stor del av dem som i dag saknar tillgång till utbildning mycket väl skulle kunna studera. Vi låter halva råvaran gå obearbetad, säger Britta Flinkfeldt på Akademi Norr.
Forskningen är tydlig. Högre utbildningsnivå driver BNP-tillväxt, förbättrar folkhälsan och minskar samhällets kostnader. Lägre utbildningsnivå leder till högre sjuktal och ökade kostnader – för Försäkringskassan, för arbetsgivare och för kommuner. Inom hälso- och sjukvårdens utjämningssystem skiljer det cirka 3 000 kronor per individ och år beroende på utbildningsnivå.
– Sambandet mellan utbildning, tillväxt och folkhälsa är tydligt i forskningen. Närheten till utbildning är en viktig faktor för om människor överhuvudtaget väljer att börja studera, säger Emilie Värja, chefsekonom på SKR.
Näringslivets egna siffror pekar åt samma håll. Omkring 60 procent av landets företag vill rekrytera men vart fjärde misslyckas. Det får direkta konsekvenser för Sveriges BNP.
– Kompetensbristen är det enskilt största tillväxthindret. Det är inte en lokal fråga – det är en nationell ekonomisk fråga, säger Jesper Hirasawa, expert inom kompetensförsörjning på Industriarbetsgivarna.
I högskolelagen slås fast att lärosätena ska samverka med det omgivande samhället. I praktiken väljer de själva vad det innebär. Och det brukar ofta landa inom 45 minuters resväg från campus.
– Det omgivande samhället sträcker sig längre än så. Det måste regleringsbreven börja återspegla, säger Flinkfeldt.
Akademi Norr uppmanar regeringen att skärpa regleringsbreven till universitet, högskolor och yrkeshögskolor. Uppdraget att nå hela befolkningen – oavsett avstånd till campus – måste bli tydligt, mätbart och uppföljningsbart. Kommunerna behöver också statligt stöd för att bygga upp och driva utbildningsinfrastruktur långsiktigt.
– Våga vara tydligare. Det handlar inte om att kränka den akademiska friheten. Det handlar om att ta nationellt ansvar för att utbildning faktiskt når hela Sverige, säger Britta Flinkfeldt.
Maria Nilsson, statssekreterare hos gymnasie-, högskole- och forskningsministern Lotta Edholm, gav regeringens syn i frågan.
Maria Nilsson, statssekreterare hos gymnasie-, högskole- och forskningsministern Lotta Edholm
– Regeringen delar bilden av att befintliga lärosäten måste samverka i betydligt högre utsträckning, och att strukturer som lärcentra är en nyckel för att nå hela landet. Vi ser också ett behov av statlig finansiering för att kommunerna inte ska behöva bära hela kostnaden. Samtidigt vill jag understryka att en utbyggnad av utbildning aldrig får ske på bekostnad av kvaliteten – det är en förutsättning för att utbildning ska göra skillnad på riktigt, säger Maria Nilsson.
SKR:s ordförande Anders Henriksson var tydlig. Utan fungerande distansutbildning hade kommuner som Västervik och Söderhamn inte kunnat försörja sig med sjuksköterskor.
– Campus och lärcentra är helt avgörande för att vi ska klara kompetensförsörjningen. Jag saknar tydlighet från regeringen på den här punkten, säger Henriksson.
